Över 60 riksdagsledamöter har skrivit under en lagmotion där det föreslås införande av nettofakturering för småproduktionen i Finland. Om konsumenten själv producerar el till exempel med solpaneler och matar in den i nätet borde hen enligt lagmotionen få ersättning per timme, förutom för elpriset också för kostnaderna för elöverföring och skatter.
I lagmotionen glöms emellertid bort varför elnätsavgiften tas ut och vad ändringen skulle kosta. Elnätsavgiften tas ut för att upprätthålla och förstärka nätet. Även den ökande småproduktionen ökar belastningen av nätet. Ändringen skulle kosta 4,5 miljoner euro och skulle ta två år.
Att småproduktionen ökar är mycket bra för att den ökar andelen förnybar energi och förbättrar elleveranssäkerheten. 60 procent av medlemsorganisationerna i Lokalkraft rf erbjuder sina kunder solpanellösningar som möjliggör egen produktion. Nästan 90 procent av de lokala bolagen köper också sina kunders överloppsel.
Elnätsbolagens uppgift är att upprätthålla elnätverket och garantera en så säker elleverans som möjligt, oavsett årstid. Behovet att underhålla nätet är inte beroende av om kunden producerar eller förbrukar el. Nätet måste upprätthållas och utvecklas även om kunden bara skulle producera el. Kostnaderna för detta täcks med de överföringsavgifter som tas ut av kunderna.
I Finland köper redan nästan alla elförsäljare kundernas överskottsel från småproduktionen och betalar för den det aktuella priset på den nordiska elbörsen. Tekniskt skulle det vara möjligt att ordna så att småproducenter avräknar för den egna produktionen och förbrukningen per timme, vilket föreslås i lagmotionen. De smarta elmätarna som används i Finland mäter elförbrukningen och elmängden som matats in i nätet per timme, men klarar inte av att avräkna timvärden. Mätare som klarar av detta finns ännu inte på marknaden. Timavräkningen borde dessutom ske i elnätsbolagens system för mätdatahantering och inte direkt med elmätaren. Enligt en uppskattning från 2013 skulle genomförandet av en sådan ändring kosta ungefär 4,5 miljoner euro och ta ungefär två år. Dessutom är det fortfarande oklart om EU:s mätinstrumentdirektiv skulle tillåta nettofakturering.
I praktiken skulle en inkludering av småproducenternas överföringsavgifter i timavräkningen kunna innebära att den av producenten betalda överföringsavgiften sjunker, fastän den av producenten orsakade belastningen av nätet skulle öka. Genom att mata in 10 kilowattimmar i nätet och köpa samma elmängd skulle småproducenten inte betala någon överföringsavgift alls för den timmen. Elbelastningen i nätet skulle emellertid vara 20 kilowattimmar. Enligt lagmotionen skulle den ovan nämnda belastningen av elnätet på 20 kilowattimmar också vara skattefri.
Ju mer el småproducenten skulle mata in i nätet desto mer el skulle hen kunna ta från nätet utan att betala överföringsavgifter och skatter. Eftersom elnätsbolaget ändå skulle upprätthålla elnätet också för denna "kostnadsfria" trafik, skulle trycket öka att ta ut högre överföringsavgifter som motsvarar dessa ökade kostnader av andra nätanvändare. Om potten som samlas in till staten från beskattningen av elöverföringen skulle minska skulle det sannolikt inte ta länge tills staten skulle komma på att samla in dessa medel från annat håll.
Avräkningen inom småproduktionen är möjlig inom den närmaste framtiden, om det är det man vill. Med tanke på ändringen måste man emellertid komma ihåg att även småproduktionen belastar nätet. Om småproducenterna inte betalar sin del av kostnaderna som uppstår av belastningen får de andra användarna stå för dem. Det finns inga gratisluncher inom denna verksamhet heller.